Varför vi ska fortsätta att ha behovsprövad hemtjänst

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har i samband med budgetarbetet släppt ett förslag om att kommunen ska tillhandahålla åtta timmar hemtjänst i månaden utan behovsprövning för alla medborgare som har fyllt sjuttiofem år. Därför har jag idag lämnat in följande debattartikel till Smålandsposten:

Det är alltid lika spännande att läsa alla förslag som kommer från oppositionen, vissa mer verklighetsfrånvända än andra. Förslaget om att låta alla sjuttiofemåringar få rätt till åtta timmars hemtjänst i månaden är verkligen ett av dem. En snabb kalkylering visar att förslaget som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tagit fram skulle kosta skattebetalarna allt mellan fyra och tvåhundra miljoner, beroende på hur många som skulle utnyttja tjänsten och hur stor egenavgiften skulle vara. Vi vet att antalet pensionärer ökar, samtidigt som antalet som står utanför arbetsmarknaden i arbetsför ålder också ökar, så hur ska det här betalas? Det är ingen brist på idéer hos oss i Blågröna Växjö heller, här är högt i tak, men till sist måste man ändå släppa fantasin och går in i realitetens värld. Då ser man ganska snabbt att förslaget är en omöjlighet om man inte lever i Utopia, vilket vi inte gör.

I Blågröna Växjö anser vi att vi ska använda skattebetalarnas pengar med förnuft! Att lägga ut flera miljoner på att ge hemtjänst till personer som inte har något bedömt behov av den vore att slösa med resurserna. Vi vet att antalet personer som har ett bedömt behov av hemtjänst kommer att öka de kommande åren samtidigt som vi också vet att rekryteringen av personal kommer bli svårare. Att då lägga på ännu mer hemtjänsttimmar i den ekvationen går inte ihop. Dessutom är Socialtjänstlagen (SoL) ganska tydlig med just själva behovsprövningen för att bevilja insatser enligt lagen. Detta av bland annat rättssäkerhetsskäl. Hur ska man t ex kunna överklaga en biståndsinsats där inget beslut grundat på ett behov finns?

En annan aspekt som kommer upp i en analys av förslaget är människosynen som så tydligt skiljer Blågröna Växjö från den röd-röda oppositionen. För oss är det grundläggande att människan ska ses som en kapabel person som både kan och ska ta eget ansvar fram till hen inte längre klarar det och först då ska samhället och vårt sociala skyddsnät tas fram. De rödrödas förslag utgår istället ifrån att bara för att man fyllt sjuttiofem år så kan eller ska man inte längre behöva ta det ansvaret, det vi i dagligt tal kallar curling när vi pratar om yngre individer.

Vårt samhälle har inte råd med att vi tar ifrån människor deras egenansvar och förmåga att agera själva efter bästa förmåga. Det ligger visserligen i människans natur att söka bekvämlighet, men det kan inte ligga på skattebetalarna att behöva betala för det som kan göras själv eller med hjälp av familj och vänner. Vi ser i samhället idag en passivisering i många lägen där vi tycker att någon annan ska ta ansvar, men i dagens skola har vi lagt fokus på entreprenörskap dvs skapa aktiva människor som själva kan och själva gör. Hur vill vi att vårt samhälle ska se ut egentligen? Det jag saknar är inte idéerna, det är bra att det finns kreativitet i leden, däremot saknar jag verklighetsförankringen. Om vi inom politiken inte har den, var ska den då finnas?

Ulf Hedin (M) ordförande i omsorgsnämnden i Växjö