Idag är det Sveriges nationaldag! En för vårt uråldriga land extremt ny företeelse. För några år sedan så hade nog de flesta hellre sett midsommarafton som nationaldag då vi inte haft någon tradition av firande den 6:e juni. Men sedan några år tillbaka är dagen en helgdag och allt fler firar dagen.
I Växjö som på många andra ställen i landet firas t ex alla de som under det gångna året blivit svenska medborgare. En fin ceremoni där alla får varsin svensk bordsflagga att ta med sig hem.
Efter förra årets firande kom en man fram till mig och sa att han hade varit med på ceremonin ett par år tidigare och berättade att han hade ett inramat foto på väggen hemma av när jag överlämnade bordsflaggan till honom. Jag förstod att detta var något han var väldigt stolt över. Så ställde han en fråga till mig som jag hade väldigt svårt att ge ett bra svar på. Frågan var: "När blir jag svensk?". En så rak och enkel fråga, men så väldigt svårt att svara på. Formellt är han ju svensk och han är inte särskilt religiös, klär sig svenskt ( om man nu kan säga så?). Han har ett bra jobb, bil och villa och pratar grammatiskt felfri svenska (fast med viss brytning). Han ville inte byta namn, annars hade han i princip gjort allt han kunde för att bli svensk, han hade tom ätit sill och kräftor, även om han inte tyckte det var jättegott.
Jag kunde alltså enkelt konstatera att det inte berodde på bristande engagemang från hans sida. Då förstod jag var problemet ligger! Det är ju alla vi andra "gammelsvenskar" som inte släpper in honom i vår "svenskhet", för hur mycket han än anpassar sig så sticker hans namn ut och han är "solbränd" året runt och således inte "riktigt" svensk. Han är inte med i "vi-begreppet". Som han själv sa, "för er är jag alltid en invandrare och invandrare är det synd om. Om vi inte kan baka pizza så måste vi leva på bidrag och kör någon av oss Mercedes eller BMW så har vi säkert lurat oss till den. Vi är islamska fundamentalister som inte tål att våra barn går på skolavslutning i kyrkan och blir ledsna av att se pepparkaksgubbar i Luciatåget!"
Jag har funderat länge på hans fråga och hans berättelse och kommit till följande slutsatser: 1. Vi gammelsvenskar måste inse att våra nya grannar är här för att stanna och öppna upp oss själva, för integration är allas ansvar. "Det krävs två för att dansa tango!" 2. Sluta tyck synd om invandrarna, de allra allra flesta (även flyktingar) är starka individer som bara behöver ett fritt land att få bygga sin framtid i. 3. Sluta oja er över skolavslutningar och Luciatåg, det är andra gammelsvenskar som i missriktad välvilja vill ändra på traditionerna, inte invandrarna, och hur ni firar hemma är det ingen som bryr sig om.
4. Fira både nationaldagen och midsommar och varför inte bjuda in din nya granne på sill och nypotatis. Kanske blir du bjuden tillbaka och få vidga dina smaklökars vyer. Och till sist, var stolt över att vara svensk men låt svenskheten omfatta även dina nya grannar!
Ulf Hedin (M) Mångfaldsansvarig Kommunstyrelsen i Växjö kommun
- Posted using BlogPress from my iPhone
Location:Sjöbågen,Växjö,Sverige
2 kommentarer:
Jag tycker att det är läskigt att en kommunal politiker använder en blog med reklam för casino spel.
Det känns ju inte så bra!
Jag tror att Du och alla andra inser att det är Google som lägger ut annonserna mot att jag får använda deras program gratis. Personligen har jag inget problem med det så länge det inte annonseras för något som strider mot mina värderingar och principer. Jag har heller inget emot casinospel och ser således inget "läskigt" i annonser för det.
Skicka en kommentar