18 december 2012

Mellan ytterligheter och futtigheter

"Jag är inte rasist, men..." Så började mannen som kom fram till mig när vi moderater kampanjade på stan härom veckan.

Tyvärr är jag alldeles för väluppfostrad, men jag hade velat säga till honom att -Jo, det är precis det du är men du vill inte att det ska synas!
Är det så att Sverigedemokraternas framgångar återigen gjort det möjligt för den här "vardagsrasismen" att visa sig eller är den anledningen till deras framgång?
Samtidigt pågår debatten om huruvida skolavslutningar ska kunna firas i kyrkan, pepparkaksgubbar ska få vara med i Luciatågen och Disneys helt egna beslut att ta bort delar ur en gammal film om tomten och hans verkstad och en säkert alldeles överförtjust Jimmie Åkesson står och tar emot nya väljare med öppna armar.

Ingen gillar den som komplicerar tillvaron och därför lyfter inte nivån på debatten heller. För vem vill vara den som förklarar att problemen med integrationen inte handlar om pepparkaksgubbar eller ens skolavslutningar och är mycket mer svårlöst än slopandet eller bevarandet av den ena eller andra "traditionen". Hur förklarar man så att folk förstår på riktigt att invandringen inte hotar vårt välstånd, utan är en förutsättning för det? Hur får man människor att vända ilskan över de små förändringarna i tillvaron till att se de verkliga problemen?

Frågorna är många och svåra och jag kan inte säga att jag har svar på alla. Det enda jag vet är att vi inte får abdikera i debatten och låta Sverigedemokraterna & Co formulera problemen. Kvantiteten i invandringsfrågan är inte, har aldrig varit och kommer aldrig bli avgörande för hur vi lyckas med integrationen i Sverige!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Sjöbågen,Växjö,Sverige

Inga kommentarer: