Nomineringsstämman gav ett klart men även överraskande besked! Anders Högmark har inte längre de AKTIVA moderaternas förtroende. Tre kvinnor toppar nu moderaternas riksdagslista inför 2006. (Ett bevis så gott som något på att kvotering av kvinnor i politiken är fel.) För min egen del har jag absolut inget emot de tre, jag gillar dem allihop och räknar dem bland mina bästa vänner. Men jag kan se att det finns ett tydligt glapp mellan de framför allt äldre medlemmar som röstat i provvalet och de, om inte yngre så i alla fall mer förändringsbenägna som kom på nomineringsstämman. Detta kan bli ett problem om inget görs.
Jag vill i sammanhanget passa på tillfället att göra de besvikna, som trott att jag på något sätt legat bakom resultatet på nomineringsstämman. Jag är alldeles för egoistisk för att konspirera för någon annans räkning. Att jag valt att propagera för Katarina Brännström beror (förutom att vi är goda vänner) på att hon är den toppkandidat som jag tror har den bästa chansen att komma in i riksdagen. Dock är jag fortfarande så osvensk att jag tycker att den allra bästa kandidaten är jag själv.
1 kommentar:
Jo, du har säkert rätt om glappetom du menar att äldre Moderater inte är förändringsbenägna. Jag tillhör dom aktiva!?äldre eller på väg mot de äldre som röstade på Anna.
Hälsningar
Rolf Green
Skicka en kommentar